tantgnäll

Jag bloggade i ca en vecka... Det var lite småroligt.... Sen var det inte kul längre! Trodde i min enfald att denna tant skulle gnälla som aldrig förr men icket! Det här med bloggeri var uppenbarligen inte min grej i längden. Nåja,"tantgnäll" får leva kvar en stund för vem vet,kanske jag kommer på något synnerligen intressant att skriva om framöver?  Och så var det "over and out" för den här gången / M

Ovanstående rubrik blir alltså översatt till engelska - Facebook. Detta sociala nätverk som gjort sån succe världen över. Vad man använder Facebook till är helt individuellt och det finns ett urval av möjligheter. Tror jag oftare hör folk säga "jag såg det på Facebook" istället för ex "jag hörde det".Jag antar att det är så det funkar nu för tiden. Under mina ca 4 år som användare har jag fått mer information via Facebook än vad jag egentligen behöver veta... På gott och ont! Det som jag ibland sett och tycker är väldigt onödigt är när vuxna människor hänger ut varann offentligt,ibland utan den andras vetskap.Som tur var verkar det inte ske så ofta iallafall. Oftast läser man positiva budskap som Facebook-vänner är glada över som tex barnafödslar, byte av jobb,ny bil,resor etc..Jag har hittills fått reda på två st dödsbud av personer jag tyckte mycket om via Facebook. Sånt är ju mindre kul:( Det finns ju även tusentals applikationer,grupper,sidor mm och jag använder en del av dem. Ngt som är rätt fascinerande är denna duktig och präktighetstrend som jag antar bara finns på Facebook. Vi vill gärna tala om för omvärlden hur vi lagar mat,städar,tränar,tvättar,jobbar hårt osv i all oändlighet.Varför ser man nästan aldrig inlägg om hur jäkla omotiverade och slöa vi faktiskt är ibland? Hur kommer det sig att en del alltid myser och lever ett lyckligt,perfekt familjeliv där barnen och deras fantastiske partner aldrig är annat än helt underbara? Är det verkligen så? Grattis isåfall.   Det som är aktuellt just nu,även tidigare och som kommer att hända igen är att facebook genomfört förändringar  på sajten. Det möts oftast av ett ramaskri från upprörda användare. Sedan tar det ett par dagar innan tystnaden återvänder och användarna fortsätter leva sina digitala liv som vanligt.  Det som också tillhör duktig och präktighetstrenden måste vara alla dessa hundratals masskopierade statusar som handlar om att man ska hedra ex MS,AIDS el cancersjuka etc genom att kopiera en status och lägga upp i sin logg en timme. Eh? Det är ju säkert jättefint men jag har väldigt svårt att förstå vad en stackars människa som tex är döende i cancer har för nytta av det? Eller så kan man alltid gå med i ngt slags evenemang där man kan tända ett ljus för alla de stackars barn som blir misshandlade,svältande i Afrika,mobbingoffer,terroristdrabbade länder osv... Då kan man minsann framstå som godheten själv,slå sig själv för bröstet och brumma självbelåtet över hur präktig och from man är! Vilket svammel-ge ett bidrag,bli fadder,arbeta som volontär el vad nu man har möjlighet till för att  verkligen hjälpa de som är utsatta.
Men för att sammanfatta det hela så kanske det mesta är positivt iallafall :) Facebook hjälper dig att hålla kontakt med vänner och familj,vi väljer själv vad vi vill dela med oss av,vi söker och får bekräftelse och det kan kännas förbaskat fint ibland!   Hej hopp!

Jag klurar över vad jag ska skriva om i min blogg. Jag är inte road över att läsa bloggar där folk berättar vad de ätit till frukost,lunch,middag osv...Och lägger upp bilder på det dessutom! Och upprepar detsamma i all oändlighet,dag efter dag. Det tänker inte jag göra.Tror jag iallafall. Hur kul är det egentligen? Och hur kul är det att lägga in en bild från 1976 på ett dansband som hette Asterix? Vette fan men jag gör det ändå. Faktum är att jag tycker att dansband från 70-talet är läskiga.Det finns många exempel och detta är ett av dom. Jag är faktiskt glad över att mina föräldrar inte lyssnade på den här typen av musik under min uppväxt,det räcker med att jag blev traumatiserad av Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" där Storpotäten skrämde vettet ur mig. Att dessutom varit tvingad att se detta och liknande skivomslag hade förmodligen skadat mitt oskyldiga barnasinne ännu mer. Idag är jag 40 år och blir faktiskt lite småskraj när jag ser dessa märkligt klädda män i konstiga frisyrer och med mer el mindre vansinnig uppsyn. Varför i hela friden ville man se ut så här? Varför står man i en trappa med en skylt som det står "Resturangen" på och en annan där namnet "Pizzerian" lyser upp övre halvan av bilden? Dessutom iklädd likadana kostymer där den ena "greköppningen" är värre än den andra? Dessutom ser han längst till vänster ut som att han planerar att mörda ngn... Jag blir tamejfan rädd! Visserligen var modet och frisyerna annorlunda på den tiden,så ska det vara... Men detta?  
Och att inte förglömma namnen på en del av dessa fascinerande orkestrar från förr.
 Vad sägs om Bengt-Görans,GertJonnys,Tom-Williams,Karl-Lennarts osv osv? Rätt underhållande må jag säga:) Och om ngn har mycket tråkigt och är en aning lättroad kan jag rekommendera den eminenta sidan http://www.svenskadansband.se/index.php Kika in,häpna, rys och framförallt dra på smilbanden till ett stycke märklig historia i den Svenska musikvärlden.
Hur dom lät? Ingen aning och jag tänker inte ta reda på det heller! Jag kommer heller aldrig att få ett svar på varför dansband på 70-talet såg ut på detta viset. En vild gissning är att de var på perm från ngn form av särskilt boende. En märklig tid minsann:) Tack och lov att den är över och må den aldrig återuppstå!
Tack och hej/ M